Gift er!

”Vi behöver inte prästens amen för att vara lyckliga”, var ett vanligt uttryck när jag var ung, för att motivera att man inte gifte sig utan i stället blev sambo, som det hette då. Man levde ”som om” man var gifta, utan att vara det. Att vara sambo var litet vågat och utmanande i ett samhälle där allt byggde på äktenskap och familj som en garant för ordning och reda. Och där skilsmässa var en skam. Bäst att inte gifta sig, så behöver man inte heller skiljas.

I dagens läge är det vanligast att unga mänskor har samma adress under flera år innan de gifter sig. Eller innan de flyttar i sär igen.

I vår tid är det främst ekonomiska frågor som påverkar våra val. Och egentligen blir det inga riktiga val. Det bara blir så. Unga mänskor flyttar in i samma lägenhet för det är billigast så. Det bara blir så. Man lever tillsammans och delar på utgifter ( och inkomster) och vänjer sig vid att det är så det skall vara. Det bara blir så. Och så får man kanske barn. Det bara blir så.

En dag vaknar man till och frågar sig hur allt har blivit som det är?

När det gäller de allra viktigaste relationerna i livet, som handlar om vem man delar sitt liv med, vem som är den andra föräldern till ens barn, så vill vi väl göra vad vi kan för att vårda oss om dem.

Det är därför som det lönar sig att gifta sig. Att gifta sig innebär ett medvetet val.Det handlar om att stänga alla andra dörrar i tillvaron och satsa allt på en relation. Äktenskapet utgör ingen garanti för att relationen skall bli livslång. Men det ökar nog chanserna avsevärt.

Endel vågar inte gifta sig för att de inte har råd. Men att gifta sig och satsa på ett stort dyrt bröllop är egentligen två olika saker. Man kan göra ett fantastiskt bröllop med låg budget, om man vill. Det viktigaste när man gifter sig är inte hur god mat man får på bröllopet.

Jag kommer gärna och viger er i trädgården eller i parken. Jag åker gärna ut till en ö i havsbandet med er, tillsammans med era vänner och deras pic nic korgar, och hör er betyga att ni vill älska varandra. Och naturligtvis kan ni också göra det i kyrkan. Utan en stor fest efteråt. Eller varför inte med knytkalas.

Gift er! För när ni medvetet väljer varandra, så händer något värdefullt i er relation. Och det är ni väl värda?

9 reaktioner till “Gift er!

  1. Jag har aldrig kunna förstå varför en del människor är emot giftermålet.Litar man inte på sin partner eller inte på sig själv?Vi har varit gifta i 48 år,har haft ”berg och dalbanor”ibland,men inga svåra dispyter.beror mycket på sitt eget humör hur dagen ser ut,ibland är man inte nöjd med ett och annat och då är det lätt att hälla ut det över partnern.Alltid skiner inte solen.
    Men att återgå till äktenskapet är jag av den åsikt ,att det ger trygghet,en känsla som bara finns inom mej,min man är mitt stöd,min bästa vänsom jag kan anförtro och lita mej till i alla”väder”.
    Det är inte festen efer vigseln som är det viktigaste,utan det att man har lyssnat på sitt inre och är mogen att besluta sej att vara klar att stå framför altaret och få välignelse över sitt äktenskap.

    Hälsningar
    G-M Welling

  2. Medvetet val, ansvar, välsignelse. Alternativt omogenhet, ovilja att binda sig, likgiltighet inför Gud och äktenskapets betydelse. I dessa kategorier delas vi (fortfarande) in av ”äkta” kristna när vi väljer att gifta oss eller låt bli. Vissa kristnas och församlingsanställda upplever det tydligen som sin uppgift att försöka få oss in på den ”rätta” vägen. Men jag blir ledsen över att gång på gång (under 20 år) bli betraktad som en förtappad, likgiltig typ pga att jag lever som sambo. Det har inget med ekonomi att göra och våra 5 (!) barn är alla planerade.
    Som ung drömde jag(som de flesta andra antar jag), om att träffa den rätta, gifta mig, och allt det där.Som kristen hade jag min uppfattning klar om sambor: Syndiga typer som liksom missat poängen.Sen blev jag av en djupt personlig orsak själv sambo, och fick ta emot spott och spe
    (uteslutande av
    mer eller mindre aktivt kristna).
    Men i mitt hjärta gav jag löftet att försöka vara denna livspartner trogen, och göra det bäst av
    situationen. Jag tror det löftet räcker. Jag tror att Gud ser detta löfte lika tydligt som ett uttalat löfte inför präst o församling. Jag känner mig välsignad, om inte av alla mina medmänniskor. Gud ser våra
    önskningar och föresatser. Det har varit en tröst.

    Men snälla,dra oss inte alla över en kam. Allt är inte svart-vitt här heller.

  3. Bästa Janet
    Du har naturligtvis rätt i att var och en själv bär ansvaret för sina egna handlingar. Min avsikt var aldrig att låta förstå att det skulle vara skamligt att inte gifta sig. Det jag vill påtala är att det för många unga i dagens läge ”bara blir så”. I vårt samhälle är det ingen större skillnad rent juridiskt på om civilståndet är gift eller sammanboende. För de flesta är ändå den största sammanbindande faktorn det gemensamma bostadslånet.
    Naturligtvis är det okristligt och syndigt att spotta på och anklaga mänskor som väljer en annan väg än man själv när det gäller samliv. Om du har upplevt att jag har skrivit förklenande om de livsval du har träffat så ber jag om förlåtelse för det. Det jag ville göra var att uppmuntra mänskor att gifta sig, eftersom det medför endel positivt. Med det ville jag inte säga att allt annat måste vara fel.
    Må Gud välsigna dig och den relation som du lever i.

  4. Tack för svaret, Stefan.
    Skammen lär vara utrotad i dagens samhälle, kanske på gott och ont, så att komma dragande med den biter nog inte på många längre. Personligen hör jag till dem för vilka materiell egendom saknar betydelse, så länge jag har tak över huvudet. Jag tror inte det materiella binder människor samman, det är känslan av att vara älskad och att någon vill en väl som gör att man håller ihop.
    Jag vet vilken åsikt kyrkan av tradition har angående äktenskapet, och visst är det bra att folk vågar ta steget, men hur kristligt är det att många gifter sig för t ex den vackra aktens skull? De flesta bryr sig nog tyvärr inte särskilt mycket om de andliga välsignelser äktenskapet lär medföra. Är det rätt att uppmuntra folk att gifta sig till vilket pris som helst?
    Vågar kyrkan tänka tanken att ett löfte avgivet i hjärtat är lika giltigt som löftet inför prästen? Vi lär
    alla stå i direktkontakt med vår Skapare. Finns det en rädsla att prästens roll kanske är obehövlig i vissa sammanhang? Handlar det rent av om makt, eller om en ovilja att lämna över makten och friheten
    åt folket?

  5. Hmmm…funderar. Svåra frågor. Men när jag läser Stefans text, så hittar jag inte det där allmänna fördömandet av par som inte har gift sig, som upprör Janet. Däremot hittar jag en uppmaning till sådana som inte har kommit att tänka på det, för att det inte ligger i tiden, eller för att livet bara rullat på utan att man kommit att gifta sig att göra det, för att det är bra.

    Jag hittar inte heller detta maktbegär eller osäkerhet på prästens nödvändighet i Stefans text. Hans rekommendation bygger på det som kyrkan står för och på det som står för bibeln. Det är bra att vara på sin vakt, men jag skulle ändå inte i detta fall inte dunka den enskilda prästen i huvudet med alla kyrkans verkliga och förmenta synder.

    Så jag tycker att en präst får säga ”Gift er”. Det vore faktiskt märkligt om han inte gjorde det, eller fick göra det.

    Vi tycks nämligen alla tre vara eniga om en sak: det är bra att våga ta steget. Och de som inte kan göra det kan vi inte fördöma, eftersom saken ändå är mellan Gud och dem. De är fria.

    Och vad gäller vackra akter, så skulle jag också här lita på Gud. Han kan använda också dem för att arbeta med brudparet. Ge dem en chans. Öppna en dörr. Ge ett tips. En välsignelse i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn kan sällan betraktas som en sak som inte kan rekommenderas. Sedan är saken ändå upp till bruden och brudgummen och Gud. Vi kan inte döma dem heller.

    Därför tycker jag att prästen ska rekommendera äktenskap. Kanske inte riktigt till varje pris, men nästan.

  6. Det är inte Stefans ord i sig som upprör mig. De är bara droppen som fick bägaren att rinna över, efter att jag under många år mött närmast total oförståelse eller ens vilja att förstå. Jag är tacksam över de enstaka jag mött, som inte ifrågasatt utan verkar förstå att det finns en förklaring även till detta.Sen finns det också de som öppet sagt att vi måste gifta oss, som idag själva är skilda.. Ibland lyckas man bara inte leva upp till det som förväntas av en ”god” kristen. Alla brister vi på någon punkt. Tro inte att jag inte våndats, känt mig misslyckad, bett om förlåtelse..Ett tag övervägde jag celibat eller klosterliv, men min starka längtan efter barn gjorde att de kändes som omöjliga alternativ.
    Angående argumentet att man bör gifta sig för barnens skull, för att de ska få uppleva trygghet. Under flera år önskade jag själv att få bo med bara den ena av mina föräldrar. Det är nog stämningen i
    hemmet som skapar trygghet.
    Många är de par som lever i trohet mot varandra utan att vara gifta. Jag tror det är troheten som är det väsentliga, utan den lever man ”i synd”.
    Gift er ni som kan och önskar, men respektera att vi inte alla har den gåvan. Tur ändå att vi lever i dessa tider, annars hade detta varit en total omöjlighet.

  7. Jag och min fru bodde tillsammans i sju år innan vi gifte oss (okej, vi var förlovade, men ändå). Jag mötte aldrig något fördömande och kände aldrig heller att det fanns något att fördöma, så jag är kanske otillåtet blåögd på den här punkten, och tål att bli upplyst om saker och ting.
    Jag uppfattar fortfarande inget fördömande av samboendet som livslösning i en uppmuntran till folk att gifta sig, men jag tror att förstår vad du vill säga, Janet. Och jag är lika glad som du över att vi lever i dessa tider som möjliggör olika lösningar. Du ska ha tack – både för dina frågor och dina svar.

    lp = Leif Pietilä

  8. Det finns vad jag har läst två beskrivningar av äktenskap i Bibeln. Det ena är Adam och Eva som välsignas av Gud själv och det andra är Bröllop som varar i 7 dagar (Genesis 29:28). I båda fallen nämns ett kött (Genesis 2:24) som definition på att de är gifta.

    Adam och Eva blir efter att de välsignats av Gud inte blyga tillsammans när de är nakna (Genesis 2:25). De blir också tillsagda att fortplanta sig och de definieras som ett kött. Kanske kan man se just denna nakna oblyghet som ett tecken på att en man och en kvinna är ett kött och lever i en relation välsignad av Gud. Kanske kan man säga att ett par som blygas inför varandra när de är nakna inte har Guds välsignelse i sin relation och inte är ett kött.

    Ett kött med synden tror jag att man blir om man har sex med en prostituerad (1 Corinthians 6:16).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s