Trons grund – Predikan i Matteuskyrkan på Reformationsdagen 2012

Vi satt alldeles stilla. Hans berättelse fascinerade oss. Han talade egentligen inte alls om någonting väldigt spännande. Han berättade inte om sig själv. Han berättade om mänskor som hade det där lilla extra. Som inte hade nöjt sig med att vara så där lagomkristna och som inte ville förbli i ett tillstånd av ”jag bryr mig inte om att jag inte vet så mycket om kristen tro och jag tänker inte ändra på den saken heller”. Han berättade om mänskor som hade levt för att samla erfarenheter av Gud. Och som hade fått sina liv påverkade av de erfarenheterna. Och han väckte en längtan i våra hjärtan och ett hopp om att äntligen, äntligen få höra något som inte bara handlade om liv utan gav oss mening och tro och liv.

 

Själv utstrålade han liksom ett lugn: En medvetenhet om vad som var viktigast i livet för honom – och det var definitivt inte vilket intryck han skulle göra på oss.  Och när han berättade så var det som om varje ord skulle ha varit genomtänkt och väl prövat.

 

Både avundens och vredens demon satte igång med sitt arbete för att leda mina tankar i fel riktning. Jag ville tala som han, Jag hatade att man inte kunde göra det utan att först leva i den stillhet där erfarenheterna samlades.

 

Och ändå. Han berättade ju bara för oss det som vi kunde ha fått höra på många andra ställen. Vad var det då som gjorde att glöden och intensiteten var så naket övertygande och fascinerande hos honom?

 

Idag skulle jag säga att jag kände igen Kristus i det han sade, och det sätt på vilket han sade det. Det var inte alls så märkligt som det låter. Jag tror att vi alla kan känna igen Kristus. När Anden liksom spritter till inom en, man blir berörd av Faderns godhet, eller av det Jesus har gjort, över hans förlåtelse och nåd, eller av den oändliga kärlek som kommer en till del från Gud och Hans Ande. En sådan erfarenhet av Gud, en sådan upplevelse av tröst, behöver vi för att kunna växa som kristna.

 

När vi möter Jesus i dagens evangelietext så ger han oss ett uppdrag. Han säger oss att vi som är hans lärjungar skall vara jordens salt och världens ljus. Jag ser för min inre blick hur Jesus sitter där på en utstickande klippa vid en av slätterna uppe på berget. Mänskor har samlats omkring honom. Kanske har det redan börjat skymma. Fascinerade har de lyssnat till det som vi kallar för bergspredikan och mera skall följa som bara får det att vibrera inom dem. Inte har talat som han, är det vanligast omdömet om Jeus tal. Han talar med auktoritet. Han talar om en som känner Gud. …

 

Och där på berget framför Jesus finns det en liten eldstad som andra har använt tidigare. Sådana fanns det på många ställen. Man eldade dem bl.a. med torkade växter som vuxit på sluttningarna, och oftast var det svårt att få elden att ta sig, att bli tillräckligt het.. Jesus tänder eld i eldstaden. Och så tar han en handfull salt i handen. Med den kemiska formeln NO3, dvs. nitratsalt. Inte vårt vanliga bordssalt alltså. Och medan mänskor fascinerat tittar på när han låter saltet rinna mellan fingrarna säger han: Ni är jordens salt. Och så låter han nitraterna falla ned på elden och plötsligt flammar det till och man ser att värmen ökar, temperaturen stiger. Sådana skall ni vara, säger Jesus. Sådana som får temperaturen at stiga. Som får värmen att sprida sig. Och så pekar Jesus på en annan eldstad där elden brunnit ned och det finns aska och förbrukat salt kvar. Titta på det där saltet. Det kan inte användas till någonting längre. Lämnar man det kvar i eldstaden så kväver det i värsta fall elden. Det måste trampas ned i jorden för att inte vara till förfång. Sådana skall ni inte vara. Kraftlösa, förbrukade.

Och jag kan tänka mig att många där runt Jesus inom säger ropar: JA. Sådan vill jag vara. Som en som ger värme åt andra. Som får dem att fascineras, som tänder hopp, framtidstro och kärlek. Som gör att mänskor växer till att bli det som den allsmäktige Gud har avsett dem att bli. Och just då känner de hur de själva har drabbats av värmen från Jesus själv. Låt oss bli som han. JA. Ja!

 

Och så talar Jesus igen. Han pekar på ljusen som börjar tändas i samhället på berget mittemot. Det ser hemtrevligt och inbjudande ut. Man vet att man nu på många håll börjar tända sina kokeldar och mänskor samlas hungriga och förväntansfulla för att dela gemenskapen och måltiden. Ni är världens ljus! Säger han och pekar på ljuset från staden. En stad på en sluttning kan inte döljas. Och liksom för att ännu mera betona det han sagt, tar han en gren från eldstaden och höjer den som en fackla och låter ljuset från den falla över dem som sitter i närheten. När man tänder en fackla, säger han, så gör man inte något så idiotiskt som att försöka gömma den i en mugg. Man låter den lysa för alla. Ni är världens ljus. Det som ni har fått erfara av Guds godhet skall ni låta lysa för alla andra. Försök nu för allt i världen inte gömma det i en mugg. Nej Elda på. Ös av ert salt på elden så den tar sig. Låt era lampor lysa. Låt alla mänskor få del av det goda ni har fått del av från den Allsmäktige. Mänskor skall se era goda gärningar! Och när de gör det så skall de prisa vår himmelske Fader.

 

I kyrkans historia har det ofta hänt att rejäla doser av salt har landat på den eld som kyrkan är i världen. Den har flammat till. Martin Luthers stora gärning var att verka för att ta bort hindren för mänskor så att de kunde ta del av Guds Ord i Biblen på egen hand. Och ett ljus kunde lysa för alla mänskor. Tänk vilken revolution det egentligen var. Men Martin Luther var ingalunda den enda. Guds ord hade nog förkunnats rent och sakramenten förvaltats rätt också före 1500-talet. Och faktum är att en lika stor revolution ägde rum inom den katolska kyrkan i södra Europa när Ignatius av Loyola inledde sitt arbete för att mänskor skulle få erfarenheter av Gud genom meditation och bön och samtidigt kom han att reformera prästutbildningen så att kyrkans lära och tro spreds för att rädda själarna. Men kyrkofäder genom århundraden har bidragit till att elden har flammat upp och gjort kyrkan stark igen.

 

Och kära vänner. Det är inte så att sanningen bara finns i en evangelisk-luthersk kyrka. Vi skall inte bedra oss. Man kan inte binda Gud. Ingen skall försöka sätta Guds eld i en mugg. Ingen kyrka heller. Guds ljus lyser genom mänskor som har fått glimtar av Kristus och erfarenhet av Gud.

 

Jag hade samtalat med honom flera gånger redan. Han var ingen nybörjare när det gällde den kristna tron. Och jag fascinerades av hur allvarligt han tog på allt. Han hade frågat om jag ville vara hans vägledare. Och senare om jag ville vara hans andlige fader. Och med något bävande hjärta svarade jag ja, efter att ha bett för saken och frågat i bön om det var rätt. Och jag fick tröst. Jag berördes av Guds godhet. Det hände ofta under samtalen att han skrev ned saker. Kanske inte alltid det jag formulerade men den erfarenhet av Gud som han fick genom vårt samtal. Högmod har inte varit närvarande i mitt hjärta under våra samtal, snarare ödmjukhet. En ödmjukhet i att få vara närvarande när Guds kärlek till honom tar omvägen via mig. Och ljuset från hans fackla har fått lysa i många sammanhang under åren och mänskor har prisat vår Fader i himlen.

Trons grund handlar om att Kristus är närvarande. Att vi delar våra erfarenheter av Gud. Naket och okonstlat. I vardagen. Reformationen om att elden skall få brinna, ljuset skall få lysa, värmen spridas. Ohämmat. Och inte kvävas av avundens eller högmodets kvävande slaggprodukter..

 

Och du, kära vän, som är här idag. Visst brinner också ditt hjärta när du möts av Guds närvaro. Låt den elden brinna. Tänd du andra. Var du det salt som får värmen att stiga, som gör att Gudserfarenheterna flammar upp och lyser upp tillvaron för många, många fler. Så att dina gärningar leder till att mänskor prisar vår Fader i himlen.

2 reaktioner till “Trons grund – Predikan i Matteuskyrkan på Reformationsdagen 2012

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s