Månadens psalm i november: en psalm för de yttersta tiderna

Att psalmer råkar ut för omskrivningar är ett välkänt faktum. Mest irriterande är det när någon psalmbokskommitté får för sig att ”modernisera” någon detalj i psalmer man har i ryggmärgen sedan barnsben. Ändå är det ett ofrånkomligt faktum att psalmer måste bearbetas ibland (typ varje århundrade har varit takten). Men problemet kvarstår och resulterar alltid i kompromisser: hur samtidigt bevara och förnya?

När en riktigt gammal psalm har varit riktigt populär, har många känt sig inspirerade till omdiktningar. En sådan psalm är Philipp Nicolais (1556 – 1608) ”Wachet auf, ruft uns die Stimme”, i Tyskland kallad Koralernas Konung. (Den som undrar vilken som är Koralernas Drottning kan leta i psalmbokens jul-avsnitt efter samme upphovsman.)

I vår psalmbok finns tre texter till Nicolais otroligt ståtliga (men ganska krävande) melodi: 134, 139 och 297. ”Wachet auf” har tydligen ynglat av sig. Vilken ska man välja?

134:an, Väktarns rop i natten skallar, utger sig för att vara den mest ursprungliga. Text: Philipp Nicolai 1599, Britt G Hallqvist 1984. Här anges Matteusevangeliet 25 som bibelhänvisning: ”om midnattsropet och om de kloka jungfrurna som möter sin himmelske brudgum”, en av evangelietexterna på Uppbrottets söndag den 18 november.

139:an då? Vakna upp! En stämma bjuder. Det verkar ju i princip vara samma psalm!? Här anges en Friedrich Gottlieb Klopstock c. 1800, som författare, och översatt har Johan Olof Wallin gjort 1816. Visst har Klopstock utgått från Nicolai. Sedan har Wallin, den största svenska psalmdiktaren (som var nästan ensam ansvarig för Den svenska psalmboken 1819), satt sådan prägel på psalmtexten att den med bara små bearbetningar att den kvarstått sedan dess.

Jag fastnar den här gången för Nr 297, Gud, allsmäktige, må alla. Helt enkelt för att den är lite allmännare än de andra. Den ska ju passa för alla novembers söndagar, och inte specifikt för Uppbrottets söndag eller Domsöndagen. Den här texten har författats av Samuel Hedborn 1812:

297, Gud, allsmäktige, må alla

 

2. Lova Herren, alla munnar!                   3. Då skall alla knän sig böja
Som himlarna hans lov förkunnar               och jordens folk ditt namn upphöja
och lyser av hans härlighet,                        på alla språk i jubelsång.
så skall mänskorna och djuren,                  Som ditt folk sitt lov uppsänder,
också det minsta i naturen                          så hedningar i alla länder
lovsjunga, Gud, ditt majestät.                      skall också tillbe dig en gång.
Ja, en gång jorden all                                   Dig, Herre, stor och blid
helt uppfylld vara skall                                  ske pris i evig tid.
av din ära                                                     Hosianna!
och sannerlig                                               Helig är Gud,
lovsjunga dig,                                               all världens Gud,
allsmäktig Gud, evinnerlig.                          all krafts, all nåds, all visdoms Gud.

Det här verkar vara en annan text, men jag är säker på att den färgats av vetskapen om originalen. Den här texten, en storslagen lovsång, talar också starkt om de yttersta tiderna och Kristi återkomst. En psalm för kyrkoårets slut!

I den rikssvenska psalmboken har Hedborns psalm hela sju verser (nr 329). Första versen är i stort sett lika som vår första vers, bortsett från att den börjar ”höga majestät, vi alla / för dina fötter nederfalla”. Våra verser 2 och 3 verkar inte motsvaras av någon av de rikssvenska verserna 2-7. Hur kommer det sig? Jag läser mig till orsaken: Hedborns text bearbetades hos oss av Zacharias Topelius senare under 1800-talet. Också ”psalmbokskommittén” och ”psalmboksutskottet” har antagligen ”varsamt reviderat” texten sedermera.

Men hur är det nu med bearbetningsbehoven? Vad kan man göra åt rimmen
”…och sannerlig
lovsjunga dig,
allsmäktig Gud, evinnerlig.”?

 

Det rimmar ju inte längre!

–       Anders

En reaktion till “Månadens psalm i november: en psalm för de yttersta tiderna

  1. Jag är väldigt senfärdig. Vi firar snart jul och andra psalmer är mera aktuella än nr 297 Gud, allsmäktige, må alla, som var månadens psalm i november 2012, och vars musik är komponerad av Philipp Nicolai. Tack igen, Anders, för den informativa texten om psalmen och dess ursprung. Vi fick igen ett bevis på hur rik vår psalmbok är, både när det gäller texter och melodier. Anders ställer frågan om hur man samtidigt kan bevara och förnya? Det är en svår balansgång. Jag tror ändå att Philipp Nicolai kan vara nöjd med hur hans melodi har levt vidare. Den har spridits genom Johann Sebastian Bach, som skrev kantaten och orgelkoralen Wachet auf, ruft uns die Stimme, baserad på Philipp Nicolais psalm med samma namn. Psalmens text hänvisar till Matteus 25:1–13. Just denna koral och kantat av Bach hör till min favoritmusik men först nu lärde jag mig vem som är den verkliga upphovsmannen.
    Och rimmen ja! Själv sjunger jag dig och mig i gamla psalmer, men jag tycker mig vara ganska ensam om det uttalet.
    Hedvig Stenman

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s