I Jesu namn

Predikan i Matteuskyrkan Nyårsdagen 2013

När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande. (Luk 2:21)

Det finns en gammal dansk folksaga som berättar om en man, som inte kunde få ro i sin grav. Driven av kärlek till sin trolovade steg den döde upp ur sin grav och kom mitt i natten till sin älskades gård med kistan på sin rygg. Han bankar hårt på dörren och ber att få komma in. Flickan blir förskräckt över det hemska besöket och vågar inte öppna. Men då han fortsätter att banka ropar hon: ”Om du kan nämna Jesu namn, så skall jag öppna för dig.”
Kära vänner. Fortfarande är det så att namnet Jesus och modet eller ens förmågan att ta det i sin mun avslöjar mycket. Säg Jesus! om du vågar.

Namnet hade en mycket viktig betydelse i det gamla Israel. Namnet valdes med omsorg, inte så mycket med tanke på hur det låter, som det ofta är i vår kultur, utan mera med tanke på betydelsen. Namnet ansågs innehålla en beskrivning av människan, livsuppgiften, personligheten, avsikten… Namnet Yeshouah betyder. Gud (nämligen Jahve) räddar.
I vår kultur finns namnets betydelse kvar i någon mån. För några generationer sedan så var namnet en beskrivning på härkomsten. Aj du är Ragnars och Majas son, kunde vilt främmande mänskor säga åt mig när jag var barn. Men de hade mig placerade. Jag var Stefan, Majas och Ragnarsson. Genom att tillfoga benämningar så var man insatt i ett sammanhang. Och det är väl litet av namnets betydelse. Hemmanet, alltså gården, godset som man besatt eller bodde på angav i jordbrukarsamhället ett sammanhang. ”Jasså det är Nygårds Peter.” eller ”Där kommer Stormskärs Maja”.

I dagens personnummerfixerade tid så är namnet det som vi använder för tilltal. Det beskriver att vi känner varandra. För var det en stor skillnad i att känna någon på förnamnsbasis och att känna någon på titel och släknamnsbasis. Och vi hade många olika tilltalstitlar att ta till för att visa respekt i anslutning till namnet. Sidu hej Stefan, eller moj Steffe är tidigare konfirmanders sätt att numera visa mig respekt, medan det för en äldre generation handlar om att visa respekt genom att säga god dag kyrkoherde Forsén, eller om man nu nästan vill vara ironisk, hans vördighet, herr kyrkoherde. Litet på samma sätt som Ers majestät, konungen, eller Ers exellence ambassadören.
Det enda som i vårt samhälle nu finns kvar av namnbetydelse är namnteckningen som tillsvidare anses ge legitimitet åt ett dokument. Vi undertecknar bevisligen med vårt namn för att intyga att vi läst, förbundit oss, godkänner osv.

Men i stort sett har betydelsen av namnet förändrats rätt så radikalt under århundradenas lopp, och särskilt här i norden. Kan vi alls förstå betydelsen av Jesu namn och Varför det är så viktigt med Jesu namn så att året inleds med det?

Gustav Doré, som är känd för sina illustrationer till Bibeln, framställer på sin sista tavla väldigt vackert hur Jesus kommer som den konungslige hjälparen och frälsaren, som Guds räddare som namnet anger. Han kommer till mänsklighetens räddning mitt i all nöd. Doré kallade tavlan för Tårarnas dal. Man ser en dunkel dal omgiven av höga, svarta, kala klippväggar. Genom den dalen skrider mänskligheten. Tavlans centrum är Jesu höga, ljusa gestalt. Han inbjuder trötta och betungade till sig.

Närmast Jesus finns de fattigaste, de föraktade och de utstötta. Men varje form av lidande finns representerat här, från kungen till tiggaren. Kungen i mantel och krona vänder ett trött och förgrämt ansikte mot Jesus. Bredvid honom sitter en fånge i tunga bojor och ser mot den som befriar de fångna. Där finns en far på vars knä en liten död pojke vilar och den namnlösa smärtan från fadern får honom att vända ansiktet mot honom som kan ge tröst. Och där är en mor som lyfter upp sitt lilla barn mot Jesus, som om hon ville säga: Ta hand om mitt barn för jag är snart borta.
Jesus står liksom i en äreport av ljus och man anar att detta är himmelrikets port som leder hem. Det är dit Jesus är på väg. Det är dit han inbjuder alla som vandrar genom Tårarnas dal. Och tavlan talar om för oss att det finns en Frälsare i all nöd. Också din och min nöd. Och där är likheten mellan Dorés tavla och dagens tema. Det är detta som namnet Jesus står för. Räddningen för den som lider.Men nu är det så att namnet Jesus handlar inte bara om att vi en gång skall få gå in genom evighetens port tillsammans med Jesus, om vi tror på honom och det han är, det hans står för, det som är hans namn. Nej det handlar också om att leva. Och här vill jag i dag ge er några punkter att stanna upp inför.

Inled det du gör i Jesu namn.

Här i kyrkan inleder vi året I Jesu namn. Det är en påminnelse om att allt vi företar oss, allt nytt vi skall träda in i, det skall ske i Jesu namn. Gamla prosten Sven Domars som var min svärmors svåger och därför närvarande vid vårt bröllop och höll tal, Han hänvisade till den gamla almanackan där det fortfarande står som inledning på ett nytt år: I Jesu namn. Och prosten Sven uppmanade oss att inleda vårt gemensamma liv: I Jesu namn. Men det är inte bara parrelationer som skall inledas i Jesu namn. Allt det vi gör som är av vikt och värde skall vi inleda i Jesu namn. Det skall få bli som en bön som påminner oss om vad vi avser att skall vara bestående och fylla vårt innersta syfte, och vad som är sådant som vi lika väl kunde låta bli att göra.

Pröva det du möter i Jesu namn

När vi kommer i kontakt med olika mänskor och olika idéer är det inte alltid lätt att veta vad som är hälsosamt, bra och som hjälper oss att hållas på den rätta vägen. Men namnet Jesus kan hjälpa oss där. De som vågar säga att de tror på Jesus, har vanligtvis en god grund för det de gör: de vill nämligen vara redovisningsskyldiga inför honom. Det har hänt att jag har mött, också kristna teologer, som har haft mycket svårt att ta namnet Jesus i sin mun. Det säger sig självt att jag inte har förtroende för dessa mänskor. Visst kan det hända att jag missbedömer dem. Men tveksamheten till Jesus leder aldrig rätt. Den stund vi skäms för Jesus leder vår väg bort från livet. När Jesus talar om lärjungaskapets krav säger han:

”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. 35Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det. 36Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv? 37Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? 38Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglarna.” Och han sade: ”Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt.” (Mark 8: 34 – 9:1)

Sträva efter att känna igen Jesus

Min livsvandring så här långt har lärt mig att känna mänskor och förstå mänskor när jag möter dem. Och nu menar jag alltså något utöver att bara se hur välklädda de är. Jag tror att vi alla är rätt bra på att avlösa varandra. Ibland händer det sig att jag erfar ett mycket starkt igenkännande. Det kan vara en mänska jag möter för första gången. Men det kan också vara något som sker i en mänska som jag mött många gånger förut. Detta igenkännande handlar om att jag bara vet att det är Jesus jag möter. Nu har vi ju dels uppdraget att se herrens Jesus i varje mänska som lider och behöver vår hjälp. Vi skall hjälpa som om vore det han. Men det är inte detta igenkännande jag talar om heller. Jag talar om att en del av Jesu personlighet så starkt kommer fram hos en mänska (eller ibland svagt, men fullt igenkänligt) så att jag blir glad inombords. Det är ju Jesus. Han som kan ta sin boning inom oss och bli en del av oss. Han som kan verka och leva genom oss.Vi som vill följa Jesus handlar inte i vårt eget namn utan i Jesu namn. När vi försöker göra och gör saker i kraft av vårt eget förträffliga namn, för att ”stärka” vår offenliga profil eller vad det nu handlar om – då kommer vi att känna framgång en stund men senare vara beklämda. Men när vi gör saker i Jesu namn. Då varar framgången ända in i evigheten.

Det finns en tavla som den tyska 1800 tals konstnären Max Klinger har målat, Den bär namnet Christus im Olymp (1893). Man ser på den de gamla grekiska gudarna samlas kring gudafadern Zeus. Jesus har vandrat in i deras skara. Förundrade och vreda ser gudarna på honom. Krigarguden Mars drar sitt svärd. Bacchus sträcker fram en vinkalk. Zeus ser allvarligt på Jesus. Ingen av dem förstår sig på honom. Ja ingen utom en. Det är Psyche. Människosjälens gudinna. Hon anar vad han vill. Och hon har sjunkit ned inför Jesus i förundran och tillbedjan. Hon vet att Jesus har kommit för att rädda henne.

.

 

Det är det som vi behöver hålla fast i. Vissheten om att Jesus har kommit för att rädda oss.

Du som är döpt i Jesu namn, som en inledning på ditt liv tillsammans med honom. Må Gud ge dig och mig nåden att vi också detta år får leva under det som Jesu namn står för.

2 reaktioner till “I Jesu namn

  1. Tack för en mycket givande predikan! Har nu fått andlig mat, som mättar och vederkvickar.
    Prosten Sven Domars var vår gode vän. Han var sommarpräst på Sottunga och vi bodde i prästgården, eftersom min man Gösta var kantor där. Sven och Gunni bodde i nedre våningen och vi i övre vån. Deras barn och barnbarn kom och hälsade på dem och vi var som en enda stor familj, som delade lekamligt och andligt med varandra. Tack och God fortsättning på det Nya Året!

  2. Tack för en bra text. Gav en del att fundera på. Men går det att få bort reklamen mellan inlägget och kommentarerna?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s