Nämen – e de du?

Det är förunderligt hur många före detta elever vi har råkat på här i Kathmandu.  Vi blir alltid lika glada och förvånade. Senaste fredag  fick Mia och jag  vara med om något unikt. Vi hade möjlighet att vara med om en skolträff. En träff för före detta elever och lärare och för GBS som star för Gandaki Boarding School. Den nuvarande rektorn hedrade också tillfället med sin närvaro och påminde mig annars om att det var jag som skrev under hans arbetskontrakt då han blev anställd i tiden.

De två första åren var vi skolhemsföreståndare för 50 pojkar och nu fick vi träffa några av dem.  Det var nästan 30 års sen sist.  Vilken glädjefest det blev att ses! Vi konstaterade med Mia att de här herrarna hade precis samma drag som för 30 år sedan. Vi träffade också några av de första flickorna som togs in till skolan.

Det var rörande att höra stipendie-eleverna berätta hur stipendieunderstödet hade dragit dem upp ur fattigdomsträsket . Med ett 30 års perspektiv förstår vi bättre hur mycket en sådan här hjälp är värd, både för enskilda personer men också för hela landet.  Rekha, flickan på bilden var en av skolans första stipendieflickor.  Finska Missonssällskapets slogan “ Som fadder är du oersättlig”  håller streck!

Text Ben Westerling

Fototext : ”Minns du den första skoldagen, Rekha” undrar Ben?
Foto: Mia Westerling

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s