Manipulativt, inspirerande, skrämmande, fantastiskt

Första dagen i London var lång och intensiv och avslutades med ett gudstjänstbesök på Hillsong church. Ett av resans mål är att vidga perspektiven på vad kyrka kan vara och det infriades verkligen när gänget kom in i den mysiga men stora lagerlokalen som var Hillsong församlingens kyrkolokal för kvällen.

”Det här känns inte alls som en kyrka” var den spontana reaktionen som sedan höll i sig genom hela kvällen. Hillsong är en urban, världsvid församlingsrörelse med kopplingar till pingstkyrkan. Kyrkan startade i Australien och musiken är väldigt viktig och professionellt utförd.

Vi blev direkt välkomnade av flera personer som ville att vi skulle känna oss som hemma, så plötsligt var vi utspridda och involverade i samtal runt om i den coola lokalen. Innan gudstjänsten fick vi en kyrkpresentation av en pastor i församlingen och sedan drog gudstjänsten i gång – en gudstjänst med mycket musik och hängivna människor som dansade och sjöng, samt flera korta tal och en längre predikan.

Det som kändes väldigt lyckat med besöket var ungdomarnas reaktioner och diskussionerna  med dem efteråt. Vi hade väldigt olika upplevelser och känslor med oss när vi gick därifrån. Några upplevde det som skrämmande när folk kom fram för att prata med dem, vad hade de för motiv? Andra tyckte att just det var det häftiga – att man kände sig välkommen och att det var så lätt att få kontakt med människor. De flesta tyckte mycket om musiken, men när det gällde hängivenheten som man såg hos de andra gudstjänstbesökarna upplevdes den som allt mellan häftigt, konstigt, skrämmande och vackert.

Många reagerade på ett tal om vikten av att bidra till församlingen ekonomiskt och vi fick intressanta samtal om skillnaden mellan att få in pengar via kyrkoskatt och ”frivilligt givande”. När vi summerar besöket känns det superfint att vi kan och vågar ha olika åsikter och att vi lär oss mer om varandra och om kyrklighet genom att lyssna på varandras berättelser.

Personligen reflekterar jag över det faktum att vi, trots att vi är en ganska homogen grupp, upplevde gudstjänsten så olika. Ändå försöker de flesta församlingar göra en kyrka som ska passa alla. Det känns som ett ganska omöjligt projekt och frågan är om man ska jobba efter minsta gemensamma nämnare eller om man ska satsa på flera olika typer av kulturuttryck i olika samlingar.

Tål att funderas på. Vad tycker du?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s