ALPHA – ”skriba för vuxna”

Vad är Alpha?

En grundkurs som tar upp de centrala delarna i den kristna tron.

Alphakurserna startade i anglikanska kyrkan, i Holy Trinity Brompton Church i London, i början av 1980-talet. Alphakurser hålls av alla kyrkor i de flesta kristna traditioner och kursupplägget och kursmaterialet är detsamma var man än går kursen. I fjol gick 2,8 miljoner personer en alphakurs.

För vem är Alpha?

Alpha är för dig som inte är van att gå i kyrkan, för dig som nyligen blivit kristen, för dig som vill utforska kristen tro litet närmare, för dig som har barn i Matteus församlings verksamhet, för dig som vill fräscha upp dina kunskaper i kristen tro, för dig som helt enkelt vill veta mera och har synpunkter och frågor.

Vad innebär en Alphakurs?

Alphakursen sker under avspända former och man lär sig om kristen tro samtidigt som man har roligt och får nya vänner.

Alphakursen omfattar elva torsdagkvällar under hösten och ett veckoslut. En kurskväll börjar med att man äter tillsammans, sedan följer ett föredrag om kvällens ämne, därefter samtalar man i mindre grupper. På alphakursen är ingen fråga för liten eller för utmanande – allt får frågas.

Det finns möjlighet till barnvakt under Alphakvällarna.

När börjar Alphakursen?

Torsdagen den 11 september kl.17.30 börjar Alphakursen i Mattueussalen som finns i Matteuskyrkans andra våning, Åbohusvägen 3

Vad kostar Alphakursen?

Kursmaterialet kostar 5 euro och måltiden 3 euro. Weekendens kostnader meddelas senare.

Anmäl dig!

Du kan anmäla dig per e-post matteus.fors@evl.fi eller ringa till pastorskansliet tfn 09 – 2340 7300. Behöver du barnvakt så kontaktar du Catharina Bärlund-Palm tfn 09 – 2340 7333. Närmare information ger Lars-Olof Ahlfors tfn 09 2340 7323 eller Cecilia Forsén tfn 09 2340 7327. Broschyr om Alphakursen finns på församlingens kansli, Åbohusvägen 3.

Välkommen med din anmälan senast 4.9!

 

 

Utfärd till Lekholmen

Klockan 11 på fredag förmiddag den 25 juli går båten från Humleuddsvägen på Degerö till Lekholmen. Matteus ordnar en församlingsutfärd och elva personer åker ut till Helsingfors svenska församlingars lägerholme. Vädret är strålande och alla ser fram emot en fin dag. Några av deltagarna har aldrig besökt Lekholmen förut och någon har inte varit där ute på 40 år!

På Lekholmsbryggan möts vi av holmungdomsledaren som hälsar oss välkomna och informerar oss om var och när vi ska köpa lunchkuponger. Vi går genast till kapellet där Matteus församlings skribalektion kallad ”storsamling” just ska börja. Kapellet är mörklagt och det finns vita dukar och strålkastare uppriggade. Konfirmanderna sitter i bänkarna och väntar på att allt ska börja, det stojas och fnissas runtomkring. Vi sätter oss i de sista lediga bänkarna längst bak och så kör högljudd musik igång. Vilket ljud och vilket ös! Det är som att vara med på en riktig talkshow. Dagens tema är ”Vem är jag?” och efter en stund märker vi att temat tas upp ur olika synvinklar, genom musik, film och intervjuer och fördjupas efter hand. Det verkar spännande. Efter storsamlingen är utfärdsdeltagarna imponerade – ”det sker verkligen på ungdomarnas villkor” och ”det här blir nog inte tråkigt” är kommentarer som fälls. Senare under dagen berättar församlingens ungdomsarbetsledare Daniel Jakobsson att det här är ett pedagogiskt sätt man gått in för, för att nå ut med Bibelns budskap och den kristna tron till dagens ungdomar, på det sätt som är deras verklighet.

Efter lunchen får vi möjlighet att träffa och lyssna till församlingens nyaste medarbetare i Främre Asien, Tua och Torsten Sandell. De berättar i ord och bild om Turkiet och den lilla lutherska församlingens arbete i Istanbul. Det är intressant och lärorikt. Deltagarna frågar och funderar. Läget är spänt i länderna runtomkring och efter allt vi läst i tidningar och på nätet finns det många frågor om tro, religion, politik och kultur.

bild (3)

Efter kaffe och möjlighet till solbad och simning berättar församlingens kyrkoherde Stefan Forsén, om Lekholmens historia, om byggnaderna, verksamheten och det andliga livet där idag. Vi får veta att det är möjligt att komma ut och leva som holmbo på Lekholmen också för andra än ungdomar. Vem som helst, oberoende av ålder, kan ta båten ut för en dag eller flera, delta i måltiderna, njuta av vädret och naturen och vara med i den verksamhet som planeras för holmborna. Det finns också möjlighet att övernatta. Man betalar bara för båtresan och maten. Men det är viktigt att meddela att man är på kommande så att de ansvariga vet hur många som behöver mat och husrum!

Glada och nöjda återvänder vi till Degerö. Båtfärden tillbaka sker fortfarande i strålande väder även om det är kväll. Vi har lärt oss mycket under dagen, om skriftskolan idag, om Turkiet och framförallt om Lekholmen som nu känns mera också som ”vår skärgårdsö”, precis som det står i sommarens broschyr om Lekholmen: ”Välkommen till din skärgårdsö!” Vi kommer säkert igen och hoppas att många andra också gör det!

Läs mer om Lekholmen på http://www.lekholmen.fi

 

 

Askonsdagsmässa

Askonsdagsmässa i Botbygårds kapell 5.3 kl.19

Askonsdagen inleder den fyrtio dagar långa påskfastan. Askonsdagen har fått sitt namn efter den tradition som fanns redan i Gamla Testamentet när folket fastade ”i säck och aska”. Askan symboliserar botgöringen, ett synligt tecken på mänskans insikt om att hennes egna försök inför Gud är endast aska. Askan symboliserar död och förgänlighet. Under fastan inser vi vår del i världens ondska och omvänder oss till Gud som är den ende som kan ge liv.

Nu har vi möjlighet att inleda fastan med att delta i nattvardsmässan i Botbygårds kapell onsdagen den 5.3 kl.19. Den som vill får i samband med nattvarden ta emot korsets tecken i aska på sin panna under det att prästen säger: ”Kom ihåg, o mänska, att du är stoft och att du åter ska bli stoft. Omvänd dig och tro evangelium.”

Jag tror att det är ett bra sätt att inleda fastan. Det är att ta sig själv och Gud på allvar. Att fundera vad jag vill med mitt liv. Bön och stillhet är en del av fastan och fastan kan hjälpa mig att bättre höra Guds röst. Ett sätt att fasta är att fundera på vad jag vill ta med mig in i himlen en dag. Och prioritera det under fastan. Och försöka skala bort det som hindrar mig från det.

Gemensamt Ansvar 2014

En god död?

Finlands lutherska kyrkas årligen återkommande storinsamling, Gemensamt Ansvar, inleds söndagen den 2 februari. President Sauli Niinistö är beskyddare för insamlingen. Insamlingen syns i gatubilden, i församlingarnas verksamhet och i medier på olika sätt.

Varje år samlas in medel för att stöda ett aktuellt ändamål. I år handlar det om terminalvård i Finland och om att stöda människorättsarbete bland ursprungsbefolkningen i Guatemala.

God terminalvård, god vård i livets slutskede, betyder att den som är obotligt sjuk ska få ett så gott slut på sitt liv som möjligt.

”I Finland behöver varje år ungefär 15 000 obotligt sjuka terminalvård. I nuläget har alla inte möjlighet till stöd och vård av god kvalitet i livets slutskede. Enligt social- och hälsovårdsministeriets rekommendationer för terminalvård (2010) har varje döende människa rätt till god terminalvård, vilket enligt patientens behov och önskemål kan ske hemma, i servicehus eller på äldreboende, inte enbart på sjukhus. Den här rättigheten förverkligas ändå inte. I Finland är det slumpmässigt om det finns tillgång till högklassig terminalvård på den egna orten. I värsta fall kan man förflytta den döende patienten så långt som hundratals kilometer från sitt hem och sina kära för de sista dagarna i livet”.(Information om Gemensamt Ansvar på nätet)

Hur skulle du själv vilja dö? Hurdan är en god död? Vi vill inte tänka på vår egen eller nära anhörigas död. Vi räknar med att vi dör när vi levt ett långt liv och är trötta, gamla och kanske sjuka. Men oberoende av när döden kommer så kommer den alltid olämpligt och oväntat.

Jag har funderat en del över hur jag själv skulle vilja ha det om jag idag insjuknade och visste att jag inte har långt kvar att leva. Helst av allt vill jag vara hemma i mitt eget hem, där jag vet var saker finns, där jag har tillgång till TV och musik jag tycker om. Där jag kan gå i duschen när jag känner för det, ta en bit mat ur kylskåpet när det känns så och läsa de böcker som jag tycker om.

Jag vill också ha min familj och goda vänner i närheten. Helst skulle barnen få komma varje dag och hälsa på, sitta och prata, laga mat tillsammans och bara vara. Och min man, som troligtvis är mitt uppe i arbetslivet, borde få hjälp av sakkunniga att sköta de saker som gäller min sjukdom och mitt välmående. Och själv få tala om hur han upplever allt med någon som har tid att lyssna. Och jag hoppas att jag inte ska behöva ha ont.

Och det är här vår del i årets insamling är viktig. Vi kan bidra på olika sätt. Vi kan ge en summa i en insamlingsbössa. Med de medel som samlas in under insamlingen skapas ett nationellt nätverk för kunnande inom terminalvård. Man ger dem som arbetar med döende patienter terminalvårdsutbildning och grundar ett elektroniskt konsulteringsprogram för både personalens, patienternas och de anhörigas behov.

Vi kan också alla bidra genom att tala om de här frågorna. I dag gömmer vi undan sjukdom och död väldigt effektivt. Det är sådant som försiggår på sjukhus åldringshem. Men jag tror att många sjuka och anhöriga kämpar med ensamhet och isolering i hemmen och försöker klara sig på egen hand, trots att de skulle behöva hjälp.  Bara en enkel handräckning, ett vänligt ord och en bön om att de ska få kraft i det tunga de är mitt uppe i, ger hopp.

”Vad ni har gjort för någon av dessa mina minsta som är mina bröder, det har ni gjort mot mig.” Matt.25:40