Inför välgörenhetskonserten ”OPEN HANDS” 15.4 i Matteus

‍Träffade nyss Samer Saad i Tammerforshuset – en till synes gladlynt 35-årig stråkmusiker, som talar en mycket bra finska och trots tuffa erfarenheter, ännu har mycket humor i behåll. Samer, som hemma i Irak har sin hustru, sin 10-åriga son samt sin 6-åriga dotter, väntar på beslut från de finländska myndigheterna. Han kom till Finland I september 2015 och fick 2016 i december negativt svar på sin asylansökan. Beslutet överklagade han sedan till Högsta Förvaltningsdomstolen. Svaret från förvaltningsdomstolen borde ha kommit ca. ett halvt år senare, men inget besked har kommit i denna dag – över ett år senare och ingen vet heller när det kan tänkas komma.

“Jag lever från dag till dag, men vet aldrig vad morgondagen för med sig. Kanske blir jag tvångsutvisad i morgon. Jag saknar självfallet min familj mycket. Senast såg jag dem för två och ett halvt år sedan.

Först bodde jag på en mottagningscentral och det var förfärligt, men nu bor jag i Kangasala i ett litet hus tillsammans med två finländare. Boendet har församlingen i Kangasala ordnat åt mig. Där har jag många nya vänner. Jag har även fått mycket hjälp av Röda Korset i Finland.

Min egen altviolin är hemma i Irak, men en dam i Helsingfors har donerat en altviolin åt mig, så att jag kan spela här i Finland. En gång i veckan övar jag med Tampereen Akateeminen Sinfoniaorkesteri TASO och därutöver går jag och lär mig finska, som jag har möjlighet att träna med mina kompisar i orkestern och “hemma” i Kangasala.

I Irak har vi inget musikskolesystem som i Finland, men jag har studerat altviolin i yrkesskola i fem år och därefter vid universitetet i Bagdad. I Bagdad spelade jag i Iraks symfoniorkester, som inte fungerar just nu. Den har under senaste år förlorat största delen av sina musiker till väst. Den västerländska musiken irriterar vissa mänskor i Irak till den grad att musiker som jag får vara rädda för sitt liv. Därför måste jag fly, men jag vill tro att framtiden ordnar sig och jag hoppas kunna stanna i Finland. Jag tycker om det finska folket och den finländska musiken slår an strångar i mig på ett oförklarligt sätt”

Samer uppträder i OPEN HANDS-konserten till förmån för Finlands Flyktinghjälp söndagen 15.4 kl. 15 i Matteuskyrkan.

Huvudartister är Tomas och Maria Höglund tillsammans med pianisten Staffan Strömsholm samt Mrs Bighill Singers, som just nu spelar in sin andra skiva, med Heidi Storbacka vid rodret.

Kristian Thulesius är konferencier och vi får även möta Ida Schauman från Finlands Flyktinghjälp samt Eva Biaudet, känd bl.a. för sitt arbete för mänskliga rättigheter.

VÄLKOMMEN !

MUSIKLEKEN börjar

Nu kan man anmäla sig till höstens musiklekgrupper!

Musikleken hålls i Matteuskyrkan varje tisdag förmiddag med start
tisdagen den 29 augusti.

Starttider beror på gruppernas antal, och meddelas senare.
Gruppindelningen är enligt barnens ålder:

Gung & Sjung (0 – ca 10 mån)

Klapp & Klang (ca 10 mån – 4 år)

Vi sjunger, leker och spelar i ungefär en halvtimme. Före och efter sångstunderna finns det tid för kaffe och en pratstund, och utrymme för lek.

Deltagaravgiften är 30 € per termin och familj.

Anmälningar tas emot av ledaren Anders Forsman:
anders.forsman@evl.fi
050-433 5578

Det är möjligt att hoppa på under terminens gång. Hör dig för om ev. lediga platser!

 

Nya psalmer i mässan

Högmässa i Matteuskyrkan den 24.4 kl. 12 på fjärde söndagen efter påsk

Cantate! Sjung!

Nu kommer psalmbokstillägget! Tillägget till psalmboken, som det arbetats på under flera års tid, tas officiellt senare i år. Men redan nu kan man prova på att sjunga en del av de nya psalmerna i högmässan i Matteuskyrkan söndagen den 24 april kl. 12. Alla psalmer och gudstjänstsånger denna söndag är från det kommande psalmbokstillägget.

Psalmsången stöds av en Helsingfors svenska kyrkosångsförbunds kör – en stor kör sammansatt av sångare från huvudstadsregionens församlingskörer. Kören leds av Dag-Ulrik Almqvist.

Kyrkoherde Stefan är predikant och liturg i mässan.

Fastetid

Fastar kristna också? Den fråga får vi ibland svara på här i Turkiet. Inte just den här årstiden, men under månaden ramazan då våra grannar fastar. Då låter de bli att äta och dricka under dygnets ljusa tid. Sedan mörkret fallit både äter och dricker de, och festmat ska det vara! Många talar med värme om fastemånaden som en enda stor familjefest. Så här från sidan sett verkar det vara besvärligt för den som ska sköta ett jobb? Tiden mellan kvällsmaten och morgonmålet är inte lång.

Jag har blivit god vän med en äldre dam som är armenisk-katolsk kristen. I hennes kyrka fastar man enligt givna regler och med omsorg. Hon bjuder mig på fastesoppa, som är gjord på kokta grönsaker, olivolja och pressad apelsin som spad. Smaken är intressant.

På långfredagen lägger man i de armenisk-katolska kyrkorna fram en figur av Kristus nedtagen från korset. Den dagen besöker armenierna enligt traditionen sju kyrkor för att påminna sig om Kristi lidande. Min väninna har i 40 års tid hållit sin kyrka öppen på långfredagen. Nu börjar krafterna sina, men ännu i år tänker hon sittan sina 10 timmar i kyrkan med Kristusfiguren. När jag erbjöd mig att sitta några timmar tillsammans med henne blev hon riktigt glad.

De protestantiska kristnas fasta är mer diskret. I den lutherska församlingen här betonar man att vi ska visa respekt för varandra och behandla varandra väl. Låt oss fasta från stridigheter och ont förtal!

Vi förklarar för folk att vi själva kan bestämma vad vi avstår från under fastetiden, att det inte finns några färdiga regler uppifrån. De har grannarna svårt att förstå, i mångas ögon är fastan sist och slutligen ett sätt att blidka Gud. Vi fastar inte för att få Gud att se till oss i nåd, säger jag. Vi fastar för att påminna oss själva om att vi ska se upp till Gud. Gud glömmer inte oss men vi glömmer honom så lätt.

Tua och Torsten Sandell

 

Livet är inte perfekt

En stor del av året har vi gått igenom något som känts som en ändlös väntan. När allt såg ljusare ut, kom det nya motgångar. Upprepade besvikelser gör att man inte längre vågar vänta på något gott. Därför har väntan på julen i år fått en ny dimension för mig. Jag får njuta av väntan på att fira jul och det faktum att Gud kom till oss. Det är något som hänt och som ingenting i världen kan rubba. Men livet är aldrig perfekt och det var det allra minst för Jesus och hans föräldrar. Betlehem kunde inte ens erbjuda ett värdshus för dem. Jag laborerar med tanken hur de skulle ha det här i Nepal, just nu. Politiska dispyter har gett upphov till att människor får knega sig fram dag för dag utan livsviktiga förnödenheter. Bristen på bränsle av alla de slag är en utmaning. Varje husmor bekymrar sig för vad hon ska koka mat på. Resandet är begränsat och kräver en extra dos av våghalsighet. Josef skulle knappast låta Maria sitta på taket av den överfulla bussen. Nej. Åsnan skulle passa bäst in här. Troligen skulle den heliga familjen få bo, liksom andra familjer, under en presenning i den iskalla natten. Så skulle det vara i ett ”Betlehem” som drabbats av jordbävningen. Kylan skulle tränga in genom märg och ben. Men de skulle välkomnas, helt säkert. Och de skulle få äta av det som finns att få. – Livet är långt ifrån perfekt.  Men Jesus passar perfekt in i bilden. Han passar in i alla våra Betlehem-ställen.

Nu, mer än någonsin, väntar jag på att den fred, som Jesus enligt änglarna kom med, ska bli synlig. Jag skulle så gärna vilja se freden manifesterad mellan folk och länder. Förutsättningarna finns. Gud har ställt allt till rätta mellan sig och oss människor.  Det är en tidsfråga. Aldrig förr har jag stavat så på beskrivningarna om Messias, barnet som föddes och sonen som gavs till oss.  Så här står det skrivet i Jesaja bok kapitel 9: ”Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste.” Min otålighet beror på mitt begränsade perspektiv. När vi får vara med om att föra människor närmare varandra, för ökad förståelse och inbördes högaktning, då är vi med om att låta Jesus få födas i det som är vårt ”Betlehem” just nu. Då kan hjärtan öppnas för en personlig relation till Guds son, Jesus. Detta är perfekt väntan.

Stonecutting Dhading June 2015 081

P.s. Vår långa väntan på projektöverenskommelse med staten fick också ett gott slut.

Ben och jag önskar dig en riktigt fridfull julhelg!

Mia Westerling, Kathmandu i advent 2015

Foton: Mia

Goda samtal i advent!

Under varje söndag i advent så kan man lyssna till ett samtal kring advent och jul i en så kallad podcast. En podcast är egentligen ett vanligt radioprogram som bara finns på nätet. Det är Matteusmedarbetarna Patricia Högnabba och Daniel Jakobsson som leder de här samtalen och hittills har Petrus församlings kyrkoherde Daniel Björk och biskop Björn Vikström varit tredje parten i samtalet.

Här kan du lyssna på båda dessa program. Du hittar varje nytt avsnitt på vår hemsida eller på Kyrkan i Helsingfors facebooksida