Folkvisemässa 4.6 kl.10 i Matteuskyrkan

Folkvisemässans sångtexter:

Inledningssång
(mel. När solen tänder sina strålar – text Mimi Sundroos /Åke Grandell

1.När klockan klingar i vår kyrka
och bjuder oss till tjänst för Gud.
II: Vi hastar dit. Där får vi styrka
och kraft att följa Herrens bud. :II

 2.När klockan klingar här i öster,
den kallar folkets glada hop.
II: Till mässa samlas alla gäster
till sång, till tal och bönerop :II

 3.När klockan klingar ut i världen,
när helgdagsklockan ringer in.
II: Då får jag känna att på färden
kan Hans välsignelse bli min. :II

 4.När kyrkans stora klocka ljuder
då klär jag mig i söndagsskrud
II: och tar emot det som den bjuder
en stund av Nåd och Frid hos Gud!:II

Syndabekännelsesång
(mel. Vem kan segla – text Mimi Sundroos)
1.Gud, förlåt oss allt ont vi gjort,
ge oss kraft att bli hela.
Tack att Sonen Du sände oss
för att vår smärta dela.

2.Ta bort kylan uti vårt bröst,
som ger smärta och pina.
Herre Jesus kom till vår tröst,
låt oss en dag bli Dina.

3.Låt allt hatet på denna jord
få ett slut och försvinna.
Jesus, hjälp oss att med Ditt ord
kärlekens seger vinna.

Treenighetssång
(mel. Kling, klang, klockan slår – text Mimi Sundroos)
1.Ära ske vår Gud.
Han har min själ benådat.
II: Han tog på sig all min skuld.
Min synd är nu försonad.:II

2.Ära ske vår Gud
Sin Son han till oss sände.
II: Han vår börda lyfte av,
Han allt till seger vände.:II

 3.Ära ske vår Gud
Han skyddar oss och leder
II: Helig Ande ger han oss
som evig frid bereder.:II

Svarsmusik: Sång
(mel. En sjöman älskar – text Åke Grandell)
1.En natt har flytt, en dag har grytt – ett nytt äventyr –
Vi reder oss, bereder oss, för nya bestyr.
II: För det som var, för det som är,
vi tackar Dig, gode Gud!:II

 3.Så signa nu, välsigna Du vårt redliga värv
och skydda oss, beskydda oss från synd och fördärv.
II: För dröm som var, för liv som är,
vi tackar Dig, gode Gud!:II

 4.Låt stadig tro i hjärtat gro – i kärlekens mull -G
e sång och lek, ge kel och smek för kärlekens skull.
II: För sorg som var, för skratt som är,
vi tackar Dig, gode Gud!:II

Dagens sång
(mel. Plocka vill jag skogsviol – text Maj-Britt Palmgren 2017)
1.Andevind som blåste över Petrus och hans gäng,
du som tände pingstens eld för mycket länge sen,
låt den elden brinna, i vår egen stad och by,
förvandla våra hjärtan, gör vår kyrka glad och ny!

2.Ande du som medlar mellan himlen och vår dag,
ge oss nådens gåvor så vi smittas av din lag,
lär oss enkla sökord, på himlens Wikipedia,
det mycket mera vishet ger, än världens media.

3.Lämna ingen enda av oss utan kraft och glöd,
hjälp de starka bland oss bli de svagas tröst och stöd,
lär oss bära bördor, så som Herren Jesus bar
och se att den som delar ut, har bröd och fiskar kvar.

4.Ande du från himlen sänd till kyrkfolk och till präst
öppna du en fönsterglugg till paradisets fest
låt en svag beröring, låt en viskning av din röst
besegra oss, och bli ett heligt rum i varje bröst.

Förbön & sång
(mel. Uti vår Hage – text Mimi Sundroos)
1.Herre, vi ber Dig att rädda vår värld
och ge den tröst.
Utrota krigen, ge frid i vårt bröst.
Refr: O Herre, var Du mig nära,
till Dig jag min bön vill bära.
Jag ber till Dig Fader i Jesu namn.

2. Hjälplösa flyktingar, ge dem Ditt skydd,
för dem i hamn.
Slut alla gråtande barn i din famn.
Refr: O Herre, var Du mig nära…

3.Skydda vår barndom, ge ungdomar frid,
låt tryggt dem gå.
Och när vi mognar; var med även då.
Refr: O Herre, var Du mig nära…

4. Låt oss förstå att tillsammans vi går
mot vägens mål.
Hjälp Du oss, så att vår väg ej blir svår.
Refr: O Herre, var Du mig nära…

 5.Tack att Du hör oss och ger oss Din kraft,
vet våra sår.
Friden och trösten av Dig blott vi får.
Refr: O Herre, var Du mig nära…

Kollektsång
(mel. Vinden drar – text Åke Grandell)
1.Fåfängt spar du som har mer än börsen drar,
II: som ser fördärv i att din skärv
ej läggs i “gott förvar”. :II

 2.Snål och snöd, ser ej nöd, hör ej bön om bröd.
II: Vad ära finns i att vi minns
“Du dog i överflöd?” :II

 3.Fåfängt spar du som har endast pengar kvar.
II: De tröstar ej då Döden dej
berövar allt du har! :II

 4.Änglar ler då du ger utan att man ber.
II: Av Gud du fått allt världsligt gott.
Din gåva ger än mer. :II

 5.Glädjetid, hjärtefrid, hjälp i daglig strid,
II: det ger din peng, den blir din dräng
i kärlek mild och blid. :II

Nattvardssång
(mel. Morgonen ljusnar – text Mimi Sundroos)
1.Herre, Ditt bröd Du i dag vill mig bjuda
Herre, Du känner min hungrande själ.
II: Min Gud till Din ära min lovsång må ljuda.
Evighetslöftet skall göra mig hel. :II

 2.Herre, försoningens kalk Du vill räcka
Herre, Ditt blod skall mig rädda till liv.
II: Min själs outhärdliga törst vill Du släcka
Friden och lugnet, o Herre, mig giv.:II

 3.Herre min skuld Du på korset försonat
Herre, Du bar på min synd och min skam
II: På Golgata plats man Dig pinat och hånat
Tack att Du led ock för mig, o Guds lamm :II

 4.Herre, försoningens låga mig leder
Nu kan jag gå i Din nåd och Ditt ljus.
II: Du fyller mitt hjärta, Du friden bereder.
Låt mig för evigt få bo i Ditt hus. :II

 5.Herre, en gång med de hängångna kära
får jag till bords till Din måltid sen gå.
II: Jag tackar Dig Herre, jag prisar Din ära
Måtte min lovsång till himmelen nå :II

Körsång under nattvarden
(mel. Till Österland vill jag fara)
1.Jag sökte honom i väster.
Jag sökte honom i öst.
I söder såg jag inga spår.
Ifrån norr blev jag helt utan tröst.

2.Jag satte mig i en trädgård.
På stigen kom en gestalt.
Och han var den som sökte mig.
Då förstod jag, då insåg jag allt:

3.Att mer än jag söker Herren
så söker Herren sin vän.
Som gudabarn han skapat mig.
Han vill ha en gemenskap igen.

4.O människa lämna din oro.
Låt Herren fatta din hand.
Se nåden räckes fram till dig,
som en bro över hav till en strand.

5.När anden öppnar mitt hjärta
då blir perspektivet helt nytt.
Den tid jag gett min spegelbild
blir till omsorg om andra förbytt.

Slutsång
(mel. Fjäriln vingad – text Mimi Sundroos)
1.Låt oss nu gå ut i världen
Låt oss be om stöd för varann’
Möta storm och lä på färden,
Kristus för oss tryggt i hamn.
Låt oss älska våra vänner
Även dem vi inte känner
Låt oss nu gå ut i världen
Kristus för oss tryggt i hamn.

 2.Skaparen oss uppdrag givit
En ny dag att möta vi går
Guds välsignelse nu bär oss
Mot en framtid mindre svår
Vi vår lovsång Honom höjer
Ondskans murar då sig böjer
Skaparen oss uppdrag givit
En ny dag att möta vi går                    

 

 

 

 

Nya psalmer i mässan

Högmässa i Matteuskyrkan den 24.4 kl. 12 på fjärde söndagen efter påsk

Cantate! Sjung!

Nu kommer psalmbokstillägget! Tillägget till psalmboken, som det arbetats på under flera års tid, tas officiellt senare i år. Men redan nu kan man prova på att sjunga en del av de nya psalmerna i högmässan i Matteuskyrkan söndagen den 24 april kl. 12. Alla psalmer och gudstjänstsånger denna söndag är från det kommande psalmbokstillägget.

Psalmsången stöds av en Helsingfors svenska kyrkosångsförbunds kör – en stor kör sammansatt av sångare från huvudstadsregionens församlingskörer. Kören leds av Dag-Ulrik Almqvist.

Kyrkoherde Stefan är predikant och liturg i mässan.

Nu på söndag

Här finns ”gudstjänstbulletinen” för den inkommande söndagens gudstjänster, och de senaste söndagarna. Den innehåller bibeltexterna, information om psalmerna, musiken, och annat.

Söndagen den 24 november 2013
Söndagen den 17 november 2013
Söndagen den 10 november 2013
Söndagen den 3 november 2013

Söndagen den 27 oktober 2013
Söndagen den 20 oktober 2013
Söndagen den 13 oktober 2013
Söndagen den 6 oktober 2013

Söndagen den 29 september 2013
Söndagen den 22 september 2013
Söndagen den 15 september 2013
Söndagen den 8 september 2013
Söndagen den 1 september 2013

Musik i mars, del 2 – stilla veckan och påskdagarna

Fastan, beredelsetiden, är nästan slut, och strax är dags att åter fira det största i kristenheten. Heliga tre påskdagar, som de brukar kallas: skärtorsdagen, långfredagen och firandet av Kristi uppståndelse på påskdagen. Det börjar med skärtorsdagen. Men dagen innan, på onsdag kväll, kan man ta del i en musikandakt i Matteuskyrkan. Musiken är av Arvo Pärt, den estniske kompositören som är känd för sin meditativa musik. En musik som andas en öronbedövande tystnad. Det centrala verket i musikandakten är hans tonsättning av den medeltida hymnen Stabat mater dolorosa för tre stråkinstrument och tre sångare.

Onsdagen den 27.3. kl. 19 i Matteuskyrkan
STABAT MATER  – musik av Arvo Pärt
Matteus vokalensemble & instrumentalister

Skärtorsdagens mässa i Matteuskyrkan kl. 20
På skärtorsdagen i firas den kväll då Jesus instiftade nattvarden. Det är en allvarlig kväll. Jesus talar om hur han ska lida och dö, hur han ska bli förrådd, och mitt i det allvarliga tar ett bröd, bryter det och sänder det runt och säger att detta bröd är min kropp, jag själv. Avslutningen på  mässan är dramatisk: altaret börjar dukas av. Ljus, blommor, dukar och antependiet bärs bort. Kyrkans släcks ner och allt blir tyst. Var och en får fortsätta sin egen bön i tystnaden inför att Kristus nu ska gå vägen över Golgata och korset. I en Taizé-sång sjunger vi Jesus ord till lärjungarna, senare samma kväll efter måltiden, i Getsemane: ”Stanna här och vaka med mig.” Och med psalmboken nr 77:s ord: ”Från örtagården leder till Golgata en väg”.

Långfredagens gudstjänst i Matteuskyrkan kl. 12
Den andra heliga påskdagen, långfredagen, är dagen utan mässa.. Inga kyrkklockor ringer. Inga ljus är tända på. Orgeln är tyst. De allvarliga psalmerna sjungs utan musikinstrument. Psb 60, O huvud, blodigt sårat, är långfredagens psalm. Kyrkokören sjunger verser av den i Johann Sebastian Bachs sättning, och reciterar Psaltarpsalm 22: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Till långfredagens liturgi hör också den medeltida hymnen Höga kors, du enda ädla, denna gång i en sättning av Dag-Ulrik Almqvist.

Senare på långfredagen hålls en
Musikandakt vid Jesu dödsstund i Botbygårds kapell kl. 15
Anna har skrivit fint om denna andakt på denna blogg tidigare. Här dramatiseras aspekter på passionsberättelsen lätt, till barocktoner av luta, teorb och sång.

VID JESU DÖDSSTUND
Fr 29.3. kl. 15 i Botbygårds kapell
Sanna Vuolteenaho & Anna Brummer sopran
Eero Palviainen luta, teorb

 

Påskdagen i Matteuskyrkan kl. 12
Uppståndelsen! Korset bärs in i procession till jubelmusik: ”Vad ljus över griften! han lever, o fröjd!” (psb 98).
Dagens psalm, psb 90, ”Upp, min tunga, att lovsjunga”, är andra delen av den Venantius Fortunatus stora hymn från 600-talet – ”Höga kors” –  som inleddes på långfredagen. Så binds allt ihop; död och uppståndelse.

Annandag påsk, måndagen den 1 april, firas kvällsmässa i Matteuskyrkan kl. 18.
Igen ges tillfälle att sjunga gospel, då gospelkören förbereder sig för kvällsmässan med övningsworkshop från kl. 14.30. Inga förhandskunskaper behövs, alla är välkomna med och sjunga!

Och sen är vi inne i april. Men påsken varar än till pingst! 7 hela veckor!

– Anders

 

Musik i mars, del 1

Vi är nu längst inne i fastetiden. söndag, 10 mars, är det den dag som brukar kallas midfastosöndagen. Eftersom dagens texter handlar om bröd; Jesus som bespisar fem tusen, Jesus som livets bröd, brukar dagen kallas också brödsöndagen. I Matteus ordnas det traditionellt brödförsäljning efter gudstjänsterna.

Vi har en alldeles egen brödpsalm i Svenskfinland. Psalmbokens nr 486 Bröd, bröd, åkrarnas bröd är en av de nyare kyrkovisorna i psalmboken. Texten skrevs av Ola Cleve och melodin av Harald Andersén 1979. Psalmen är självskriven som dagens psalm hos oss den här söndagen.

De följande söndagarna märker man just inte av att det är fastetid. Söndagen den 17 mars bryter Marie bebådelsedag in som en oas, en julhägring, mitt i påskförberedelsen. Det är nio månader till jul!

Måndagen den 18 mars kl. 19 ordnas en meditativ musikandakt i Matteuskyrkan. Medverkande är Petra Aminoff som spelar barockflöjt, och Anna Brummer som läser dikter.

I slutet av samma vecka, lördagen den 23 mars kl. 16, gästas Matteuskyrkan av fler celebra musiker. Det är professor Monica Groops elever vid Sibelius-Akademins oratoriestudio som sjunger passionmusik. Här är en chans att höra framtidens finländska sångstjärnor! De ackompanjeras av ett par av samtidens främsta finländska musiker: Gustav Djupsjöbacka, piano, och Aapo Häkkinen, orgel! Får inte missas!

STABAT MATER
Lö 23.3. kl. 16 i Matteuskyrkan
Studerande vid Sibelius-Akademins oratoriestudio
och seminarium framför passionsmusik
Aapo Häkkinen orgel, Gustav Djupsjöbacka piano
Kursledare prof. Monica Groop

 


Söndagen den 24 mars
, på Palmsöndagen, rider så Jesus in i Jerusalem, och påbörjar sin färd genom lidande och död mot seger.

För att du inte
tog det gudomliga
dig till krona,
för att du valde
smälek och fattigdom
vet vi vem Gud är.
(Olov Hartman i psalmboken nr 87)
–   Anders

Musik i februari

Än är det lite jul kvar! Söndagen den 3 februari, på Kyndelsmässodagen, återvänder vi till händelser med anknytning till julen. Lukas berättar i evangelietexten om hur Jesusbarnet bars fram i templet, och hur den gamle Symeon i barnet ser Messias. Symeons lovsång (”Nunc dimittis” på latin) har fått otaliga tonsättningar genom tiderna. Dagens psalm, 51 Nu får din tjänare i frid, är Luthers version av Symeons lovsång. En av de stora Lutherpsalmerna!
Kyrkokören sjunger också en körsättning av samma lutherpsalm, gjord av Johannes Brahms 350 år efter Luther.
På kyrkkaffet efteråt kan man räkna med en del musikaliska överraskningar, till Karins ära!

Den 10 februari är det fastlagssöndag, dags att blicka framåt mot fastetiden. Se, vi går upp till Jerusalem / i heliga fastetider / att skåda hur Jesus Krist, Guds son, / i syndares ställe lider, sjunger vi i psalmbokens nr 59.
Den splitternya Gospelkören har sin andra övningsdag, som kulminerar i kvällsmässan samma kväll.

Mera gospeltongångar kan man innan det höra dagen innan, lördagen den 9 februari. Då hålls en öppen workshop i gospelsång för barn. De visar vad de lärt sig under dagen vid en avslutande konsert i Matteuskyrkan kl. 19.  Mer om detta finns att läsa annorstädes på dessa sidor!

Den 17 februari är det den första söndagen i fastetiden. Att det är fastetid märks i gudstjänsternas musik på en viss avskalning, stillhet och koncentration, utrymme för begrundan. Samtidigt som den liturgiska färgen byter till violett, byter mässmusiken (Herre förbarma dig, Helig, och O Guds lamm) till den uråldriga gregorianska fastetidsserien. Lovsången (Gloria) lämnas bort. ”Månadens psalm” kommer under hela fastetiden att vara nr 382 Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus. Psalmdiktaren och rektorn för Uppsala Universitet Jakob Arrhenius skrev denna parafras på den 121:a psaltarpsalmen år 1694, lagom inför utgivningen av then första swenska officiella psalmboken. Melodin används av inte mindre än fem andra psalmer i vår psalmbok. Den är skriven av en tysk 1600-talskompositör vid namn Melchior Techner. På tyska förknippas den med texten Valet will ich dir geben, medan melodin i den engelskspråkiga världen går under namnet St. Theodulph. Sankt Teodulf var biskop av Orléans i början av 800-talet, och är författare till en hymn som i engelsk språkdräkt (”All glory, laud and honor”) sjungs till denna melodi, och förknippas speciellt med palmsöndagen. Tyvärr saknar vi Teodulfs hymn på svenska.

Söndagen den 24 februari medverkar kyrkokören vid högmässan i Matteuskyrkan igen. Kören sjunger då Edward Elgars Ave verum corpus, en sättning av söndagens psaltarpsalm av samme Sir Edward, samt inte minst ett nytt arrangemang av Bred dina vida vingar av Anna Brummer.
Högmässan sänds i radio Vega, så man kan antingen komma och stöda psalmsången till Svenskfinlands radiolyssnares glädje (rekommenderas naturligtvis!), eller lyssna hemma kl. 13.

–          Anders

Månadens psalm i november: en psalm för de yttersta tiderna

Att psalmer råkar ut för omskrivningar är ett välkänt faktum. Mest irriterande är det när någon psalmbokskommitté får för sig att ”modernisera” någon detalj i psalmer man har i ryggmärgen sedan barnsben. Ändå är det ett ofrånkomligt faktum att psalmer måste bearbetas ibland (typ varje århundrade har varit takten). Men problemet kvarstår och resulterar alltid i kompromisser: hur samtidigt bevara och förnya?

När en riktigt gammal psalm har varit riktigt populär, har många känt sig inspirerade till omdiktningar. En sådan psalm är Philipp Nicolais (1556 – 1608) ”Wachet auf, ruft uns die Stimme”, i Tyskland kallad Koralernas Konung. (Den som undrar vilken som är Koralernas Drottning kan leta i psalmbokens jul-avsnitt efter samme upphovsman.)

I vår psalmbok finns tre texter till Nicolais otroligt ståtliga (men ganska krävande) melodi: 134, 139 och 297. ”Wachet auf” har tydligen ynglat av sig. Vilken ska man välja?

134:an, Väktarns rop i natten skallar, utger sig för att vara den mest ursprungliga. Text: Philipp Nicolai 1599, Britt G Hallqvist 1984. Här anges Matteusevangeliet 25 som bibelhänvisning: ”om midnattsropet och om de kloka jungfrurna som möter sin himmelske brudgum”, en av evangelietexterna på Uppbrottets söndag den 18 november.

139:an då? Vakna upp! En stämma bjuder. Det verkar ju i princip vara samma psalm!? Här anges en Friedrich Gottlieb Klopstock c. 1800, som författare, och översatt har Johan Olof Wallin gjort 1816. Visst har Klopstock utgått från Nicolai. Sedan har Wallin, den största svenska psalmdiktaren (som var nästan ensam ansvarig för Den svenska psalmboken 1819), satt sådan prägel på psalmtexten att den med bara små bearbetningar att den kvarstått sedan dess.

Jag fastnar den här gången för Nr 297, Gud, allsmäktige, må alla. Helt enkelt för att den är lite allmännare än de andra. Den ska ju passa för alla novembers söndagar, och inte specifikt för Uppbrottets söndag eller Domsöndagen. Den här texten har författats av Samuel Hedborn 1812:

297, Gud, allsmäktige, må alla

 

2. Lova Herren, alla munnar!                   3. Då skall alla knän sig böja
Som himlarna hans lov förkunnar               och jordens folk ditt namn upphöja
och lyser av hans härlighet,                        på alla språk i jubelsång.
så skall mänskorna och djuren,                  Som ditt folk sitt lov uppsänder,
också det minsta i naturen                          så hedningar i alla länder
lovsjunga, Gud, ditt majestät.                      skall också tillbe dig en gång.
Ja, en gång jorden all                                   Dig, Herre, stor och blid
helt uppfylld vara skall                                  ske pris i evig tid.
av din ära                                                     Hosianna!
och sannerlig                                               Helig är Gud,
lovsjunga dig,                                               all världens Gud,
allsmäktig Gud, evinnerlig.                          all krafts, all nåds, all visdoms Gud.

Det här verkar vara en annan text, men jag är säker på att den färgats av vetskapen om originalen. Den här texten, en storslagen lovsång, talar också starkt om de yttersta tiderna och Kristi återkomst. En psalm för kyrkoårets slut!

I den rikssvenska psalmboken har Hedborns psalm hela sju verser (nr 329). Första versen är i stort sett lika som vår första vers, bortsett från att den börjar ”höga majestät, vi alla / för dina fötter nederfalla”. Våra verser 2 och 3 verkar inte motsvaras av någon av de rikssvenska verserna 2-7. Hur kommer det sig? Jag läser mig till orsaken: Hedborns text bearbetades hos oss av Zacharias Topelius senare under 1800-talet. Också ”psalmbokskommittén” och ”psalmboksutskottet” har antagligen ”varsamt reviderat” texten sedermera.

Men hur är det nu med bearbetningsbehoven? Vad kan man göra åt rimmen
”…och sannerlig
lovsjunga dig,
allsmäktig Gud, evinnerlig.”?

 

Det rimmar ju inte längre!

–       Anders

Trons grund – Predikan i Matteuskyrkan på Reformationsdagen 2012

Vi satt alldeles stilla. Hans berättelse fascinerade oss. Han talade egentligen inte alls om någonting väldigt spännande. Han berättade inte om sig själv. Han berättade om mänskor som hade det där lilla extra. Som inte hade nöjt sig med att vara så där lagomkristna och som inte ville förbli i ett tillstånd av ”jag bryr mig inte om att jag inte vet så mycket om kristen tro och jag tänker inte ändra på den saken heller”. Han berättade om mänskor som hade levt för att samla erfarenheter av Gud. Och som hade fått sina liv påverkade av de erfarenheterna. Och han väckte en längtan i våra hjärtan och ett hopp om att äntligen, äntligen få höra något som inte bara handlade om liv utan gav oss mening och tro och liv.

 

Själv utstrålade han liksom ett lugn: En medvetenhet om vad som var viktigast i livet för honom – och det var definitivt inte vilket intryck han skulle göra på oss.  Och när han berättade så var det som om varje ord skulle ha varit genomtänkt och väl prövat.

 

Både avundens och vredens demon satte igång med sitt arbete för att leda mina tankar i fel riktning. Jag ville tala som han, Jag hatade att man inte kunde göra det utan att först leva i den stillhet där erfarenheterna samlades.

 

Och ändå. Han berättade ju bara för oss det som vi kunde ha fått höra på många andra ställen. Vad var det då som gjorde att glöden och intensiteten var så naket övertygande och fascinerande hos honom?

 

Idag skulle jag säga att jag kände igen Kristus i det han sade, och det sätt på vilket han sade det. Det var inte alls så märkligt som det låter. Jag tror att vi alla kan känna igen Kristus. När Anden liksom spritter till inom en, man blir berörd av Faderns godhet, eller av det Jesus har gjort, över hans förlåtelse och nåd, eller av den oändliga kärlek som kommer en till del från Gud och Hans Ande. En sådan erfarenhet av Gud, en sådan upplevelse av tröst, behöver vi för att kunna växa som kristna.

 

När vi möter Jesus i dagens evangelietext så ger han oss ett uppdrag. Han säger oss att vi som är hans lärjungar skall vara jordens salt och världens ljus. Jag ser för min inre blick hur Jesus sitter där på en utstickande klippa vid en av slätterna uppe på berget. Mänskor har samlats omkring honom. Kanske har det redan börjat skymma. Fascinerade har de lyssnat till det som vi kallar för bergspredikan och mera skall följa som bara får det att vibrera inom dem. Inte har talat som han, är det vanligast omdömet om Jeus tal. Han talar med auktoritet. Han talar om en som känner Gud. …

 

Och där på berget framför Jesus finns det en liten eldstad som andra har använt tidigare. Sådana fanns det på många ställen. Man eldade dem bl.a. med torkade växter som vuxit på sluttningarna, och oftast var det svårt att få elden att ta sig, att bli tillräckligt het.. Jesus tänder eld i eldstaden. Och så tar han en handfull salt i handen. Med den kemiska formeln NO3, dvs. nitratsalt. Inte vårt vanliga bordssalt alltså. Och medan mänskor fascinerat tittar på när han låter saltet rinna mellan fingrarna säger han: Ni är jordens salt. Och så låter han nitraterna falla ned på elden och plötsligt flammar det till och man ser att värmen ökar, temperaturen stiger. Sådana skall ni vara, säger Jesus. Sådana som får temperaturen at stiga. Som får värmen att sprida sig. Och så pekar Jesus på en annan eldstad där elden brunnit ned och det finns aska och förbrukat salt kvar. Titta på det där saltet. Det kan inte användas till någonting längre. Lämnar man det kvar i eldstaden så kväver det i värsta fall elden. Det måste trampas ned i jorden för att inte vara till förfång. Sådana skall ni inte vara. Kraftlösa, förbrukade.

Och jag kan tänka mig att många där runt Jesus inom säger ropar: JA. Sådan vill jag vara. Som en som ger värme åt andra. Som får dem att fascineras, som tänder hopp, framtidstro och kärlek. Som gör att mänskor växer till att bli det som den allsmäktige Gud har avsett dem att bli. Och just då känner de hur de själva har drabbats av värmen från Jesus själv. Låt oss bli som han. JA. Ja!

 

Och så talar Jesus igen. Han pekar på ljusen som börjar tändas i samhället på berget mittemot. Det ser hemtrevligt och inbjudande ut. Man vet att man nu på många håll börjar tända sina kokeldar och mänskor samlas hungriga och förväntansfulla för att dela gemenskapen och måltiden. Ni är världens ljus! Säger han och pekar på ljuset från staden. En stad på en sluttning kan inte döljas. Och liksom för att ännu mera betona det han sagt, tar han en gren från eldstaden och höjer den som en fackla och låter ljuset från den falla över dem som sitter i närheten. När man tänder en fackla, säger han, så gör man inte något så idiotiskt som att försöka gömma den i en mugg. Man låter den lysa för alla. Ni är världens ljus. Det som ni har fått erfara av Guds godhet skall ni låta lysa för alla andra. Försök nu för allt i världen inte gömma det i en mugg. Nej Elda på. Ös av ert salt på elden så den tar sig. Låt era lampor lysa. Låt alla mänskor få del av det goda ni har fått del av från den Allsmäktige. Mänskor skall se era goda gärningar! Och när de gör det så skall de prisa vår himmelske Fader.

 

I kyrkans historia har det ofta hänt att rejäla doser av salt har landat på den eld som kyrkan är i världen. Den har flammat till. Martin Luthers stora gärning var att verka för att ta bort hindren för mänskor så att de kunde ta del av Guds Ord i Biblen på egen hand. Och ett ljus kunde lysa för alla mänskor. Tänk vilken revolution det egentligen var. Men Martin Luther var ingalunda den enda. Guds ord hade nog förkunnats rent och sakramenten förvaltats rätt också före 1500-talet. Och faktum är att en lika stor revolution ägde rum inom den katolska kyrkan i södra Europa när Ignatius av Loyola inledde sitt arbete för att mänskor skulle få erfarenheter av Gud genom meditation och bön och samtidigt kom han att reformera prästutbildningen så att kyrkans lära och tro spreds för att rädda själarna. Men kyrkofäder genom århundraden har bidragit till att elden har flammat upp och gjort kyrkan stark igen.

 

Och kära vänner. Det är inte så att sanningen bara finns i en evangelisk-luthersk kyrka. Vi skall inte bedra oss. Man kan inte binda Gud. Ingen skall försöka sätta Guds eld i en mugg. Ingen kyrka heller. Guds ljus lyser genom mänskor som har fått glimtar av Kristus och erfarenhet av Gud.

 

Jag hade samtalat med honom flera gånger redan. Han var ingen nybörjare när det gällde den kristna tron. Och jag fascinerades av hur allvarligt han tog på allt. Han hade frågat om jag ville vara hans vägledare. Och senare om jag ville vara hans andlige fader. Och med något bävande hjärta svarade jag ja, efter att ha bett för saken och frågat i bön om det var rätt. Och jag fick tröst. Jag berördes av Guds godhet. Det hände ofta under samtalen att han skrev ned saker. Kanske inte alltid det jag formulerade men den erfarenhet av Gud som han fick genom vårt samtal. Högmod har inte varit närvarande i mitt hjärta under våra samtal, snarare ödmjukhet. En ödmjukhet i att få vara närvarande när Guds kärlek till honom tar omvägen via mig. Och ljuset från hans fackla har fått lysa i många sammanhang under åren och mänskor har prisat vår Fader i himlen.

Trons grund handlar om att Kristus är närvarande. Att vi delar våra erfarenheter av Gud. Naket och okonstlat. I vardagen. Reformationen om att elden skall få brinna, ljuset skall få lysa, värmen spridas. Ohämmat. Och inte kvävas av avundens eller högmodets kvävande slaggprodukter..

 

Och du, kära vän, som är här idag. Visst brinner också ditt hjärta när du möts av Guds närvaro. Låt den elden brinna. Tänd du andra. Var du det salt som får värmen att stiga, som gör att Gudserfarenheterna flammar upp och lyser upp tillvaron för många, många fler. Så att dina gärningar leder till att mänskor prisar vår Fader i himlen.